För ett år sedan tog jag upp kontakten med honom igen, en av många gånger den sommaren. Men denna gången var det skillnad.

För ett år sedan tog jag upp kontakten med mitt ex igen och denna gången hände saker på riktigt. Vi löste saker som hade varit problem och en månad senare blev det vi igen.

Men detta inlägg handlar inte om oss, utan om hans bror som för ett år sedan startade en kamp, en kamp som ingen 10/11åring borde behöva utkämpa.

För ett år sedan fick familjen ett hemskt besked, idag, ett år senare har familjen kämpat en kamp ingen familj skulle behöva utstå, men det gjorde de och jag har aldrig sett en familj kämpa så bra med hoppet uppe. Kanske var det det och den otroligt positiva andan som gjorde att det ändå gick så bra.

Idag, ett år senare är nog den lyckligaste dagen i deras liv.

Idag, ett år senare fick det beskedet att denna kamp är slut. Den har lämnat sina spår men det värsta är över.

Det här är helt ofattbart underbart och jag är så otroligt glad. De har gått igenom något som ingen borde bevittna, men de gjorde det, och de gjorde det bra. Sonen/brorn är otrolig, ni skulle bara veta, wow. Likaså är resten av familjen, med hoppet som alltid fanns där hela vägen, ni är otroliga.

Älskar er.